Vem är den där Emma, bakom Evig utveckling?

Evig utveckling har blivit med blogg!

Inte vad jag trodde för bara en kort tid sen, men som känns helt rätt. Det finns så mycket att prata om och som berör så många personer som jobbar inom vård- och omsorg, så det vill jag skapa ett forum för.

Det kanske sitter på sin plats med en liten presentation om vem jag, som står bakom Evig utveckling är. Jag skulle kunna börja med att skriva Smålänning eller rättare sagt Huskvarnabo då jag både är född, uppvuxen och bor i ett samhälle utanför Huskvarna. Jag tog en avstickare till Norrköping under tio år och hade lyckan att övertala min skånska kärlek att flytta med mig tillbaka hem 2012. Tillbaka till rötterna, och här trivs vi bra tillsammans med våra tre barn.

Jag visste tidigt att jag ville jobba med människor, men frågan var HUR jag skulle göra det, det finns ju så många sätt. Som av en slump började jag läsa på omvårdnadsprogrammet (ja, det var inte det jag hade planerat) och vips så var jag en färsk undersköterska som kastades ut i arbetslivet- och älskade det! Det kändes som att det meningen med allt, att få vara en del av andra människas liv och kunna hjälpa till att få varje person tillvaro till den bästa, trots sjukdom och elände. Jag hade kunnat jobba kvar som undersköterska än i dag om det inte vore för mitt starka driv att få vara med och förändra och praktiskt utveckla vården. Det fanns så mycket jag såg som kunde bli bättre, på både individ och organisationsnivå.

Jag utbildade mig till sjuksköterska i Jönköping, något som gav mig ännu mer kunskaper om hur vården faktiskt ser ut och fungerar. Men jag var ändå inte helt nöjd. Efter några år som sjuksköterska var jag redo att ta nästa kliv i utbildningen. Det var efter att ha jobbat på en akutmottagning och sett hur de mest vård- och omsorgsbehövande liksom glömdes bort i vårdens maskineri. Det saknades både kunskap och rutiner för att fullt ut se personer bakom symtomet eller diagnosen. Ja, det saknades faktiskt intresse också hos många att ens försöka se. Jag ville vidare och började pendla från Norrköping upp till Stockholm för att plugga till distriktssköterska. En underbar tid som gav otroligt mycket lärdomar, inte minst om mig själv. Sen var det dags för arbetslivet igen.

När jag kom tillbaka från föräldraledigheten efter vårt tredje barn valde jag igen att söka mig vidare från jobbet som distriktssköterska. Jag fick jobb som FoU-ledare inom äldreområdet för Jönköpings läns 13 kommuner. Här fick jag äntligen vara en del av förändringen jag tidigare sökt. Men jisses, vilken otrolig utmaning det var! En utmaning jag är väldigt tacksam.

Från hösten 2019 jobbar jag med att sprida mitt framtagna rapporteringsstöd. Men rapporteringsstöd har ju funnit ganska länge, kanske du tänker då! Ja, det stämmer bra, det finns flera verksamheter som tagit fram. Det finns dock inte tidigare aktivt spridits, tillgängligt för alla som önskar och kan använda i många olika aktiviteter och organisationer oavsett huvudman.

Min önskan är att rapporteringsstödet ska vara ett självklart hjälpmedel för omvårdnadspersonal, var man än jobbar. Jag siktar högt, jag menar varför inte! 

// Emma