Arbetar vi på samma sätt, egentligen?

Mitt ständiga behov av ny kunskap och förändring har gjort att jag i mitt arbetsliv många gånger har kallats hoppjerka för att jag ofta bytt jobb. För många har ordet en negativ klang, men för mig så har det inneburit att jag fått en bred erfarenhet och kunskap om mycket, så för mig är hoppjerka något positivt. 

Att vara ny innebär introduktion av en ny arbetsplats och nya kollegor, en process jag varit med om många gånger. Man kan tro att den skulle skilja sig åt,  från mitt första jobb 1997 till min senaste introduktion inom vården 2020, men nej det kan jag inte påstå.

Det finns, då som nu, många, fina och långa dokument med punkter som ska gås igenom med rutiner och arbetssätt att lära. En god och viktig tanke, men hur funkar det i verkligheten? Finns kunskaperna hos alla medarbetare, eller är det som står på alla papper en vision av hur det borde se ut? 

Det som är avgörande för hur bra introduktionen blir är arbetsbelastningen. Det är självklart inte så konstigt när man jobbar med människor, men avsätts inte ordentligt med tid att lära sig arbetsplatsens rutiner så kommer kvaliteten att bli lidande.

POFF- rätt som det är så är introduktionen över och det är dags att helt jobba självständigt. Självklart går det bättre och bättre ju mer erfarenhet man har av yrket, de flesta situationer går att lösa, på något sätt. Men kanske på mitt sätt.

Frågan är då; Hur många olika sätt finns det och när ska det finnas tid att gå igenom rutiner och arbetssätt ordentligt med alla kollegor, så att vi gör lika? 

Min övertygelse är att kvaliteten i arbetet blir bättre om vi alla arbetar på liknande sätt, när man inte gör saker på "sitt eget sätt" utan på verksamhetens sätt.

Hur tänker du?

Med önskan om vår!
Emma 🐥  🌼